Arbetet denna vecka har varit lungt. Vi är redo att börja borra, men då vi fortfarande väntar på de personer som behövs för att montera ljusdetektorerna i borrhålen så får vi vänta. Helt lungt har det dock inte varit. En snöskoter började brinna och en av mina svenska kollegor fick en metallflisa i ögat och tvingades flygas ut till McMurdo. Allt verkar ha gått bra med honom, men han tvingades spendera långhelgen ute vid kusten.

Även om det är helg så måste borrplatsen vara bemannad av en så kallad skelettbesättning. Jag fick jobba första passet tillsammans med vår skiftledare. Det blev en hel dags stirrade på en skärm för se ifall någon temperatur var för hög eller låg. Tråkigt? Definitivt, men skönt att få det gjort. Nu får jag förmodligen vara ledig på jul och nyår.

Amundsen-Scott är en amerikansk bas och det märks. I helgen som var firades Thanksgiving. Personligen visse jag inte ens vad som firades, men jag är inte den som tackar nej till en fest. Eftersom jag jobbar nattskift var dock middagen frukost för mig - en synnerligen tuff start på dagen!
Vi bjöds på en riktig festmåltid med alla de klassiska maträtterna från USA; kalkon, tranbärssylt och sötpotatisstuvning med marsmallowtopping. Den sista anser jag dock snarare vara en efterrätt än måltid, men gott var det!

Den gamla, kupolformade, stationen "The Dome" invigdes på 70-talet. Den har, precis som sin föregångare, täckts av snö under årens lopp och den är nu nästan helt täckt. I och med att den nya Amundsen-Scott-stationen blivit klar har dock beslut tagits att avveckla kupolen. Efter många veckors arbete är kupolen framgrävd och alla fick en chans att besöka den en sista gång.

Man upplever en del märkliga väderfenomen här på polen. Jag trodde att man skulle vänja sig med midnattssolen, men jag blir fortfarande lika förvånad när jag kliver ur tältet på natten och möts av ett otroligt ljus.
Häromdagen fick jag se en perfekt halo runt solen. En halo är en ring runt solen som kan ses då det yr iskristaller i luften. På en riktigt bra dag är de färgade som en regnbåge.


På min lediga dag samtalade jag med en av veteranerna här på basen och han föreslog att vi skulle gå en sväng i de gamla istunnlarna under basen. Tunnlarna är långa, trånga och inte det minsta upplysta. Kort sagt en klaustrofobs mardröm! Det var också kallt, riktigt kallt och tystnaden var nästan jobbig. En del tunnlar var från den första basen som upprättades på femtiotalet och man kunde hitta många gamla artefakter från den tiden.