Tydligen så kan bara ladda upp vissa bilder till bloggen. Synd. Jag hade några riktigt häftiga.

Efter fyra veckor har vi nu äntligen kommit igång med borrandet.
Tanken bakom borrande är att vi ska bygga ett neutrinoteleskop. Detta görs, i väldigt korta drag, genom att man först borrar 3 km djupa hål med en varmvattenborr och sedan sänker ner ljusdetektorer som ska kunna snappa upp neutriner.

Sedan borrningarna kom igång har arbetet skiftat helt. En dag får man stå i borrhuset och tejpa borrslangen till borrkabeln. Det är ett enformigt och segt arbete, men drar man igång lite musik så blir det rätt trevligt. Och man slipper i alla fall kylan för en stund.


Hamnar man inte på tejpning så blir det oftast lättare service av pannor eller
slangdragande med vår bandtraktor. Traktorn är riktigt rolig att köra och den som får den uppgiften anses ofta ha dragit en vinstlott.

Så länge borrande pågår och går bra så är det lungt. Det finns egentligen bara jobb för fyra personer, så de återstående få antingen leta jobb eller syssla med egna
hobbyprojekt. Så fort borrhuvudet har kommit upp ur hålet igen så slår det om fort dock. Den stora borrslangen och alla kablar ska flyttas till nästa borrhål och så fort man bryter vattnet genom slangen så har man bara en dryg timme att bli klar med allt innan slangen fryser. Det är en nästan militärisk process med våra chefer som vrålar ut order, maskiner överallt som drar i slangar och hela tiden radiokommunikation av typen "20 min til freeze. Dozer support in 9 min". Helt klart en kul upplevelse.

När allt är flyttat är det dags för vetenskapsmännen (som alla arbetare kallar "beakers") att sätta ner ljusdetektorerna. Det är en stor process och de använder sig gladeligen av oss borrare för det. "Deployment" som det kallas, kan liknas vid en dans. Fem personer som står runt en sjunkande slang med speciella arbetsuppgifter. Efter några timmar vet alla sina platser och kommer in i en rytm. Verktyg skickas fram och tillbaka utan ord, tejp sätts på av en person och skärs av en annan. Den första strängen av 60 ljusdetektorer tog runt 8 timmar att sätta ner, den senaste tog 4 timmar. Det ser rätt mäktigt ut, och jag ska verkligen försöka filma det.

Allt är inte hopp och lek här nere dock. Några dagars dåligt väder gjorde att
matleveranserna uteblev. Detta innebär att vi inte har någon form av frukt eller
grönsaker. Amerikanerna påstår att saft innehåller alla vitaminer man behöver, men jag är skeptiskt. Sen fick kockarna för sig att ge oss frukost vid midnatt, vilket innebar frukost tre mål i rad. Ett utmärkt sätt att knäcka hela nattskiftet. Lite av ett i-landsproblem kanske, men maten är viktig.

En tradition här på polen är att spela bingo. Eftersom vi alltid sover när såna
aktiviteter drar igång, så anordnades i år nattskiftsbingo. Av någon märklig anledning ska personen som läser upp alla nummer bära en hatt och gigantiska solglasögon. Varför? Ingen aning, men det är en tradition och såna bryter man inte.