Och cirkeln är sluten...

Så har jag avslutat min tid på polen. Efter närmare 100 dagar så sitter jag åter på Windsor Bed and breakfast i Christchurch. Det var med en bitterljuv känsla som jag bordade planet hem och lämnade resten av mitt skift bakom mig. Vi svenskar fick lämna isen en vecka innan amerikanerna, vilket var trevligt, men medförde att vår lilla familj bröts upp. Efter min sista dag på jobbet satt alla tysta i bilen och lyssnade på "Love hurts".

Det var tydligen inte en sekund för sent som jag lämnade polen dock - redan nästa dag gick avloppen sönder och folk får för tillfället använda utedass och nöja sig med kallvatten. Det drog även in i kallfront som förhindrade plan från att landa.

Det var kul att besöka kuststationen McMurdo igen. Det är verkligen en håla! På vägen in från flygplatsen passerade vi dock ett gäng kejsarpingviner som stekte i solen. De brukar normalt ha dragit sig ut till sjöss så här års, men vår tur fortsatte. Den svenska isbrytaren Oden var förövrigt på besök i McMurdo, något som den tyligen gör varje år. Kul att samtala med lite andra svenskar för ett tag.

När vi kom klev av planet i Christchurch var det verkligen som att vara pånyttfödd. Allt syre gjorde att jag kände mig som stålmannen och all fukt i luften gjorde att det kändes som att gå in i växthus. Allting luktar otroligt mycket! De enda doftar jag känt på polen är diesel och fotsvett, men här doftar det blommor och liknande.

Hur som helst, här avslutar jag min blogg och vill passa på att tacka alla som följt den. Det har varit ett riktigt äventyr och jag har haft otroligt roligt och lärt mig en massa. Även om polarresan är över så har äventyret bara börjat, nu blir det hopp och lek i Nya Zeeland.